Idag var den sista redovisningsdagen! Jag var biopponent på Nailas arbete dag ett, hade redovisning av mitt eget dag två, och var huvudopponent på Julias arbete dag tre.
Det kändes lite skönt att starta som biopponent, och inte vara först ut med de stora grejerna, men jag tyckte på ett sätt också mer om att vara huvudopponent. Kanske var det för att jag var mer inläst på Julias arbete och lände mig mer säker på vad jag skulle säga. Jag tycker i vilket fall att det gick bra båda gångerna, men det gick betydligt mycket bättre för mig att opponera på rapport den andra gången... När jag gjort det en gång, lyssnat på andra, visste vad som förväntades, haft mer tid att läsa in mig... Själv fått feedback! Det var väldigt bra tycker jag. Ewa var min huvudopponent, och jag kände att jag fick jättemycket bra tips, feedback, kritik. Det var nervöst i början, för jag vet så väl att jag har svårt att ta kritik utan att höra det som något negativt. Jag fick säga åt mig själv att lyssna noga och ta det som lärdomar och förbättringspunkter, inte utpekanden av vad jag gjort fel. Och så blev jag glad att det verkligen gick att skifta perspektivet, och lättad över att jag faktiskt bara kände mig tacksam över att få höra det. Det är mycket lättnad i att terminen är över också... Att vara klar!
Att se vad alla gjort har varit kul, men uttröttande. Jag hade önskat mig mer samtal om någon sorts didaktisk koppling. Vad vi har lärt oss! Och vad vi tror att vi kan använda oss i läraryrket. Jag vet inte... Det har känts lite svårt att ge sig in i diskussion när man i de flesta fall inte läst rapporterna. Men där har jag väl bara mig själv att skylla. Jag hade kunnat läsa dem. (Fast det HAR inte funnits tid i mitt liv...) Jag skulle vilja läsa dem nu. Och läsa alla bloggarna, har kollat på de flesta, men det skulle vara roligt att kolla på alla igen nu när jag vet mer om vad det blivit och när vi diskuterat det.
Min egen presentation hade inte så stort fokus på resultat. Den var en sorts manifestation av den trassliga processen. Jag struntar i att försöka reda ut om jag är nöjd med vad jag gjort eller inte, för det känns inte relevant. Jag är glad att det är gjort och att det såg förvirrat ut.
Upphängningen gick bra. Det var inte så noga att det blev på något specifikt sätt, för det var mest det stökiga intrycket som var viktigt. Tavlorna hamnade på golvet för att de inte gick att hänga upp (Jag hade bara häftmassa med mig och väggen var av betong så jag hade inte kunnat spika ens och velat.) och trådarna hängde och slängde. Jag hade egentligen gärna haft mer trådar, men de som kom upp gjorde jobbet. Pennan låg inte där under redovisningen, men den passar där tycker jag. Jag kunde haft lite pennor och penslar och färgtuber. Eller så kunde jag haft bilder av hur det såg ut under tiden då jag jobbade med allt. Mitt bord har varit rysligt belamrat och jag har flyttat runt grejer hela tiden för att skapa nån sorts ordning i mitt yttre som skulle ge mig lugn i mitt inre (gick ibland). Att ta bilder av det och visa som en time-lapse video hade varit roligt. Det kanske jag gör en annan gång.
Tack för terminen!
Det kändes lite skönt att starta som biopponent, och inte vara först ut med de stora grejerna, men jag tyckte på ett sätt också mer om att vara huvudopponent. Kanske var det för att jag var mer inläst på Julias arbete och lände mig mer säker på vad jag skulle säga. Jag tycker i vilket fall att det gick bra båda gångerna, men det gick betydligt mycket bättre för mig att opponera på rapport den andra gången... När jag gjort det en gång, lyssnat på andra, visste vad som förväntades, haft mer tid att läsa in mig... Själv fått feedback! Det var väldigt bra tycker jag. Ewa var min huvudopponent, och jag kände att jag fick jättemycket bra tips, feedback, kritik. Det var nervöst i början, för jag vet så väl att jag har svårt att ta kritik utan att höra det som något negativt. Jag fick säga åt mig själv att lyssna noga och ta det som lärdomar och förbättringspunkter, inte utpekanden av vad jag gjort fel. Och så blev jag glad att det verkligen gick att skifta perspektivet, och lättad över att jag faktiskt bara kände mig tacksam över att få höra det. Det är mycket lättnad i att terminen är över också... Att vara klar!
Att se vad alla gjort har varit kul, men uttröttande. Jag hade önskat mig mer samtal om någon sorts didaktisk koppling. Vad vi har lärt oss! Och vad vi tror att vi kan använda oss i läraryrket. Jag vet inte... Det har känts lite svårt att ge sig in i diskussion när man i de flesta fall inte läst rapporterna. Men där har jag väl bara mig själv att skylla. Jag hade kunnat läsa dem. (Fast det HAR inte funnits tid i mitt liv...) Jag skulle vilja läsa dem nu. Och läsa alla bloggarna, har kollat på de flesta, men det skulle vara roligt att kolla på alla igen nu när jag vet mer om vad det blivit och när vi diskuterat det.
Min egen presentation hade inte så stort fokus på resultat. Den var en sorts manifestation av den trassliga processen. Jag struntar i att försöka reda ut om jag är nöjd med vad jag gjort eller inte, för det känns inte relevant. Jag är glad att det är gjort och att det såg förvirrat ut.
Upphängningen gick bra. Det var inte så noga att det blev på något specifikt sätt, för det var mest det stökiga intrycket som var viktigt. Tavlorna hamnade på golvet för att de inte gick att hänga upp (Jag hade bara häftmassa med mig och väggen var av betong så jag hade inte kunnat spika ens och velat.) och trådarna hängde och slängde. Jag hade egentligen gärna haft mer trådar, men de som kom upp gjorde jobbet. Pennan låg inte där under redovisningen, men den passar där tycker jag. Jag kunde haft lite pennor och penslar och färgtuber. Eller så kunde jag haft bilder av hur det såg ut under tiden då jag jobbade med allt. Mitt bord har varit rysligt belamrat och jag har flyttat runt grejer hela tiden för att skapa nån sorts ordning i mitt yttre som skulle ge mig lugn i mitt inre (gick ibland). Att ta bilder av det och visa som en time-lapse video hade varit roligt. Det kanske jag gör en annan gång.
Tack för terminen!
Kommentarer
Skicka en kommentar