Hur är det att vara i något? Man är så mycket i sig själv och det man gör att man inte är medveten om omgivningen, bara det som sker inuti en själv, det som man själv tar in eller uttrycker... Så inne i det man gör att man inte är helt närvarande i rummet man fysiskt befinner sig i...
Blir man mindre närvarande när man är "i" något? Eller blir man mer närvarande? Dubbel närvaro... Är jag 200% där när jag både är i ett rum OCH i en process, eller är jag delad? Jag är ju inte mindre närvarande fysiskt... Men mentalt kanske jag inte är på plats utan antingen så djupt inne i min själv, eller så djupt inne i min process, ELLER nån helt annan stans att jag är... delad. Eller frånvarande. Eller extra mycket där, för att allt jag är just då är samlat i mig själv. Att vara "inne i något" kan mycket väl vara ett sant sätt att "leva i nuet".
Är man lite förskjuten? Liksom där fast också lite någon annan stans... Vid sidan av sig själv, ickenärvarande i sitt fysiska jag, men ändå precis bredvid... Det kan synas på en när man inte är där. Koncentrerad. Fokuserad. Upptagen. Det är lite som att sova. Att inte märka av omgivningen för att allt som är prio ett just då sker inuti ens huvud...
Många tankar finns det...
Det där man kan få höra när man känner en irrationell rädsla eller har ångest, "det är ju bara i ditt huvud"... (Synd att det är där jag är också då, hallåååååå.) Det är ju... Sant. Men då är det ju precis där det inte ska vara??? Det är i mitt huvud jag ARBETAR OCH LEVER. Det är där jag är när jag är inne i nåt! Vem vill ha en massa monster där lix? Okul. Inne i nåt tror jag det är lättast att vara när det är ledigt i huvudet, inga tankar och annat skräp som stör.
Nu spårar det lite här. Hursomhelst. Jag tror att "att vara inne i något" innebär att man lyckas ignorera allt utom det man håller på med så pass mycket att man kan vara på endast detta ställe, i livet, i huvudet, i tiden.
Blir man mindre närvarande när man är "i" något? Eller blir man mer närvarande? Dubbel närvaro... Är jag 200% där när jag både är i ett rum OCH i en process, eller är jag delad? Jag är ju inte mindre närvarande fysiskt... Men mentalt kanske jag inte är på plats utan antingen så djupt inne i min själv, eller så djupt inne i min process, ELLER nån helt annan stans att jag är... delad. Eller frånvarande. Eller extra mycket där, för att allt jag är just då är samlat i mig själv. Att vara "inne i något" kan mycket väl vara ett sant sätt att "leva i nuet".
Är man lite förskjuten? Liksom där fast också lite någon annan stans... Vid sidan av sig själv, ickenärvarande i sitt fysiska jag, men ändå precis bredvid... Det kan synas på en när man inte är där. Koncentrerad. Fokuserad. Upptagen. Det är lite som att sova. Att inte märka av omgivningen för att allt som är prio ett just då sker inuti ens huvud...
Många tankar finns det...
Det där man kan få höra när man känner en irrationell rädsla eller har ångest, "det är ju bara i ditt huvud"... (Synd att det är där jag är också då, hallåååååå.) Det är ju... Sant. Men då är det ju precis där det inte ska vara??? Det är i mitt huvud jag ARBETAR OCH LEVER. Det är där jag är när jag är inne i nåt! Vem vill ha en massa monster där lix? Okul. Inne i nåt tror jag det är lättast att vara när det är ledigt i huvudet, inga tankar och annat skräp som stör.
Nu spårar det lite här. Hursomhelst. Jag tror att "att vara inne i något" innebär att man lyckas ignorera allt utom det man håller på med så pass mycket att man kan vara på endast detta ställe, i livet, i huvudet, i tiden.
Kommentarer
Skicka en kommentar