Med penna och papper kan man göra många saker! De är rysligt användbara och versatila material. Även om man bortser från exempelvis origami och annan pappersskulptur, samt skrivande, och ser på de olika typerna av bildframställande som genomförs genom att ... Och vilket ord använder jag här? Det var ju det som var frågan... Rita, teckna, skissa, kludda. Finns det någon av dem som är mer omfattande än de andra? Jag vill nog säga rita. Att rita innefattar alla de andra orden, de andra ser jag som någon sorts sub-kategorier. Men även om det är samma aktivitet, att rita, vare sig jag skissar, kluddar eller tecknar, så finns det något som gör att dessa tre skiljs åt.
Teckna och rita.
Är det samma sak? Tekniskt kanske, men inte i mitt hjärta. Jag säger i princip aldrig att jag tecknar. Om jag inte går i skolan och det står "teckning" på schemat... Men ändå, på teckningslektionerna har jag alltid skissat och ritat. Det är vad jag säger att jag gör om någon nyfiken och icke-observant själ passerar förbi och oh så intelligent frågar vad jag gör när jag sitter där och för pennan över pappret. "Jag ritar", "Jag skissar" ELLER det ökända "Ingenting...". (Det där sista ger mig dåligt samvete över att just ha kallat "vad gör du?"-människorna icke-observanta...) Hursomhelst. Jag brukar inte säga att jag tecknar.
Teckning - är det för fint för mig?
Lite mindervärdeskomplex har jag nog haft. Kanske fortfarande. Det sitter där och spökar när jag insisterar på att det vackraste jag nånsin skapat är fullkomligt mediokert, även för att vara mitt. Och jag tror det är vad som fått mig att inte riktigt kunna säga att jag tecknar... Det låter fancy. Liiite för fancy för en teckning av ett troll. (Exempelvis, jag ska ju inte försöka lura i någon att jag uteslutande ritar troll...) "Teckning" när det är ett substantiv är ju uppenbarligen en annan femma, då det är vad minsta liten kan åstadkomma genom i princip vad som helst som skapar en bild på ett papper. Det ligger en annan innebörd i "teckning"; en sån som man ritar. "Teckning" som i "att teckna" låter som något Leonardo da Vinci håller på med. Så att jag inte säger att jag själv tecknar kan ha att göra med att det känns finare än det jag sysslar med. Och prestationsångesten så klart! Jag vet ju att jag kan. Jag bara måste bli mitt bästa jag först, lite snabbt och lätt sådär. Fast helst vill jag ju vara bäst av alla utan att ens försöka. Ooh, dilemmat...
Skiss - vad är det?
Förstadiet till en teckning jag planerar eller en snabb teckning. Att föra pennan över pappret för att se om det blir något att arbeta vidare med, för att skapa en plan eller för att undersöka vilket uttryck jag vill använda mig av. Det behöver inte finnas ett mål, det kan vara fullkomligt planlöst. Letande efter något som kanske växer fram, kanske låter bli att visa sig. Det är skiss för mig.
Något som ska bli eller något som kan bli.
Doodles, kludd och finrit.
Inte ett uttryck som jag använder mig av, det där sista... Men det är väl det jag ser som motsatsen till de två andra. Kludd är det om jag inte blir nöjd, eller något jag ritat som egentligen inte skulle vara där. (Mitt bland mattetalen eller i franskabokens marginaler. Eller, ve och fasa, på bänken...) Doodles är det om jag tycker de blir roliga, de små sakerna jag ritar... Det ligger ju i ordets natur, för det låter roligt.
Att så ofta kalla sina teckningar kludd, kladd, doodles, "bara nåt...", och så vidare kanske har sitt ursprung i samma del av en som får det där "vaa, nejjjdå" (eller liknande..) att hoppa ut så fort någon börjar prisa ens bild. JAG BLIR TOOOKIG. Nää, så säger jag inte längre. Tacka vet jag ett "tack!". Jag vill inte TÄNKA på den onda cirkeln av dåligt självförtroende det är så lätt att finna sig i. Och mindrevärdeskomplexet. FY.
Jag har blankt slutat upp med att avfärda komplimanger, men jag säger fortfarande att jag kladdar. Nu är det dock sagt med glädje, för jag älskar mina kluddade små marginalfigurer och alla ansikten (det blir så många ansikten...) som växer som ogräs på alla papper jag får mina kluddande små nävar på! Det är ju inte meningen att det ska bli något av dem mer än min egen glädje i att rita dem. Och finritet kan folk gott få tycka är fint, det tycker jag också.
Status
Något verkar det finnas som gör att somliga uttryck har högre status än andra... Vaaad kan det vara? Tradition? Vem vet. Kanske suddas de gränserna ut förr eller senare. Den moderna konstens konstanta "det där kunde jag också ha gjort..." "ja, men det gjorde du inte" kanske suddar ut statusgränserna genom att perspektivet på konst skiftas. Det behöver inte längre alltid vara vackert eller utfört med någon form av teknisk skicklighet för att vara intressant. Ofta är det viktigare att det finns en idé bakom, eller att det väcker nya idéer. Det kan vara teckning eller kludd, tekniskt. Det är vad det görs till som ger det statusen.
Syftet
Är det syftet som gör något till kludd och något annat till teckning? En teckning har ett mål, den ska bli något. Det finns en plan för den. Kludd bara blir, det finns ingen mening. Usch då... Det känns lite sorgligt. Hoppas kluddet inte tar illa vid sig. Men visst finns det väl ett syfte, bara inte alltid att det ska bli vackert eller tjäna ett syfte i sitt färdiga tillstånd! Kluddande kan hjälpa en att koncentrera sig under en lektion. Det kan bli till för att skaparglädjen spritter. Det kan vara ett utlopp för känslor, vilka som helst! Min mamma sa en gång när jag var arg att jag kunde rita fula mustascher och arga ögonbryn och små djävulshorn på människorna i metro-tidningen. Jag var för arg för att tycka att något hon sa var en bra idé just då, men en annan gång kom jag ihåg det, och då hjälpte det. Och det var inte att se på det jag ritat i efterhand som hjälpte. Det var ritandet. Kluddandet.
Nog finns det mål och mening med vår färd,
men det är vägen som är mödan värd
Det där tycker jag stämmer in på både livet och kluddande. Ritande, tecknande, skissande... (Och på att lägga pussel. Praktexempel.)
Kroki
Jag kom på det! Jag säger att jag tecknar när jag tecknar kroki! Även om bilderna i sig ofta ser ut som skisser så finns det ett så tydligt syfte i det jag gör att "teckna" känns som ett rätt och bra ord. Även om det ofta liknar skiss och kladd i utförandet. Det finns något i sättet att arbeta, systematiskt och målmedvetet, men ändå undersökande, som gör att jag vill kalla det teckning när jag arbetar med kroki. Kanske är det det faktum att jag ritar av något...
Bildexempel
Typisk kladd. Bara blivit.
Skiss! Det kanske ska bli något av det här. Medvetet undersökande. Ibland ord för att komma ihåg något viktigt jag skulle komma ihåg...
Också skiss, men inte för att se hur jag ska göra för att få till något jag planerar, snarare för att se om det kommer fram något det kan bli en bild av. Mer åt kladd-hållet, men det beror på vad det blir av det...
Detta skulle jag inte säga att jag vare sig skissat eller kluddat... Jag antar att jag tecknat dem. Men jag säger hellre ritat... Jag antar att det har att göra med hur nöjd jag blir, vad syftet är, hur noggrant jag arbetar... Vad det blir, i mina ögon. Hur jag arbetar med en bild.
De här har jag ritat. Det är (genomförandemässigt) kladdade teckningar som jag råkade bli nöjd med...
Kroki. Jag har tecknat. Även de oproportionerliga och sneda som jag inte tycker det minsta om har jag tecknat. För det är kroki, så det spelar ingen roll hur det blev. (Kroki är fancy.)
Även dessa är tecknade, eftersom de både blev till på lektionstid, var en typ av avtecknande, ooooch jag tycker de blev bra... Även det är ofta avgörande...
Kontentan av detta hela nu då... Alla former av ritande (ordet jag nu valt för att sammanfatta alla dessa uttryck) har sitt värde. Statusen på dem skiftar, men kanske kommer det inte alltid behöva vara så himla noga.
Tack för idag! :)))
Kommentarer
Skicka en kommentar