Fotografi som monster?

Photography is out of the ordinary presence, bringing it closer to the nature of a monster.

Fotografi är något utöver det vanligen existerande, vilket för det närmare naturen hos ett monster. (Min översättning.)

Detta är det meningen att jag ska göra ett fotoprojekt utifrån, vilket är trixigt, då jag med foton ska försöka säga något om naturen hos fotografi som teknik. Det känns lite som att skriva en självbiografi åt någon annan...

Vad jag tänker mig är att argumentera för att fotografi som teknik är... Förskräckligt och omoraliskt. Eller att det kan ses som det, utifrån något märkligt perspektiv... Monstruöst i alla fall, kanske inte omoraliskt.

Men vad är då ett monster? What is the nature of a monster? En distortion av något naturligt, vackert, "rätt"? En skrämmande varelse av icke definierbar/känd art? Kan det vara en felaktig bild av verkligheten?

(Japps till alla.)

Ofta är monster i sagor och myter stora och elaka, kanske någon form av hybrid, sammansatta av olika arter. Att kalla en person ett monster är att påvisa att de har egenskaper man tycker att de inte borde ha. Att de på något sätt är onaturliga.

Så himla mycket tankar och grejer jag vill ta upp:

• Fotografi fångar inte allt. Just att det inte fångar allt i ett ögonblick, men även mer än man ser i det ögonblicket om man var där och upplevde det gör fotografi till något mer än vad som var. Inte ett sparat ögonblick, inte ett minne... Kanske en möjlighet att konstruera minnen kring. Scaffolding för minneskonstruktion... Ett annat sätt att uppleva verkligheten? Fast det är ju inte verkligheten... En portal till ett annat universum. Out of the ordinary presence.
• Det är som en derivering av verkligheten. Det säger något om ögonblicket, men inte resten av händelsen, och kan skapa stora missuppfattningar då det saknar sammanhanget av tidens gång och händelsens rörelse. Derivering av ett visuellt händelseförlopp. Kan vara jättemissvisande!
• Fotografi är övernaturligt (inte tekniskt???) i hur det kan skapa en bild av ett ögonblick, något som vi människor inte kan skapa på något annat sätt. Ett minne är något annat, och ändras varje gång vi tar fram det, minnen är återskapanden av saker vi mints innan... En målning är som ett fotografi taget med så lång slutartid som det tog konstnären att måla, och har dessutom saker i sig som konstnären valt. En text kan aldrig komplett återskapa något synligt, bara hur det synliga uppfattades. Fast det är ju det som är syn... Vilken röra. Det här känns som att leka kurragömma med andra sidan av ett träd. Varje gång jag hittar det är det nån annan stans...
• Det är bara fotografiet som kan fånga, och spara, något som en gång syntes.
• Det fångar en del av tiden.
• Fotografi tillåter oss att betrakta oss själva från omöjliga vinklar. Jag hade utan fotografi aldrig kunnat se mig själv ur somliga vinklar. Inte ens med en spegel eller två. Toppen av mitt huvud. Exempelvis. 
• En bild fångar något som i sin natur är flyktigt. Is that kind or cruel? Är det monstruöst? Är den värsta delen att det "försöker" få denna fångade del av världen att agera som bevis för något? Att representera verklighet? När det i själva verket är något annat... Det är av naturen lurendrejeri! (Om man då ser det som dokumenterande.... Det beror alltså på ens egen syn på vad fotografi är eller ska vara...)
• Foto är onaturligt då vi inte i våra hjärnor  kan skapa en så skarp bild. Minnen ändras lite varje gång vi tar fram dem. Foton ändras inte. I sin roll som minnen är de på det sättet monstruösa. De beter sig inte som minnen vanligtvis gör, utan är en omänsklig variant av ett minne.
• Oöversättbart, med ord obeskrivbart. Man kan inte översätta ett foto till ord... Fast så är det med alla bilder... Och att olika metoder för kommunikation inte kan säga exakt samma sak känns för mig egentligen inte monstruöst, snarare är det den mest naturliga delen av detta???
• Oberoende av dess dokumenterande kapacitet fångar foto onekligen nånting. Thus being out of the ordinary presence? Just för att det fångar (kanske) utan att egentligen fånga en bit av verkligheten?
• Så himla enkelt att skapa en skiftad bild, när det är så lätt att ta flera bilder, välja, ta bort... Inte bara kamerans vinkling gör detta möjligt, alltså, utan även att urvalet av bildmöjligheter blir större...
• Kulturer där avbildning ses som att fånga någons själ? Fotot skulle här kunna ses som en extrem form av avbildande, då det inte bara är en avbild skapad utifrån en människas uppfattning av det hen avbildar, utan även en optiskt korrekt kopia.
• Det går att mixtra med fotografi, inte bara genom att klippa in saker som inte var där, eller skapa en falsk dokumentation av någonting, utan även genom att med en lång slutartid skapa en bild av ett långt skede där bara en del av det som hände kan synas...
• Vad är fotografi ett monster i förhållande till? Konst eller verklighet? En mix, är det därför det är ett monster? Det bryter både mot konstens och verklighetens normer...

Sen har vi ju också det simpla att jag personligen inte förstår hur fotografi funkar tekniskt och därför förklarar det med magi... Eventuellt var det en bidragande orsak till att just meningen jag valde tilltalade mig så...

Bildidéer:

• Lång slutartid - Person som sitter och skakar på huvudet under en längre stund, någon annan som håller om axlarna. Somligt blir tydligt, annat blir suddigt. 
• Person i rörelse som är helt suddelisudd. Kan ej skapas naturligt (onaturlig - monstruös). Denna bild är foto. Inte ett minne. Omöjlig att fullt beskriva i text. Unikt fotografisk.
• Bild på person i rörelse. En missvisande en, kanske där en person står still (klick). Tar ett steg, står still (klick). Gör en kullerbytta (klick). Snurrar ett steg fram (klick), o.s.v.... Detta finns beskrivet i texten som hör till bilden, men syns inte. Monstruöst i och med att det är en distorsion av vad som verkligen hände.
• Mjölk som hälls i té. Återigen en ögonblicksbild som ingen kunnat uppfatta fullt i stunden, då det är en del av en rörelse och ögat uppfattar rörelsen, inte ögonblicket. 
• Gråskala vs färgbild. Kulörer olika, valörer samma, för att visa på att det är lätt att lura ögat. Motivet blir olika i de olika bilderna?
• Inkomplett kopia: Bilder på en skulptur från olika vinklar. Det går inte att få det rätt! Skulpturen kan ses från ett oändligt antal vinklar, och endast uppfattas i sin helhet genom betraktarens rörelser runt den. Kameran kommer emellan och skapar en falsk uppfattning om att ha "sett" detta tredimensionella föremål i sin helhet.

Jag valde att jobba med något i stil med flera av dessa. Jag fotograferade min lillebror i vardagsrummet när han skuttade runt och lekte ninja och stajlade med sina tricks. Jag testade olika slutartider för att både fånga honom mitt i rörelser, där jag inte kunnat uppfatta hur han skulle sett ut fångad i den om det inte varit för fotot, och för att fånga flera ögonblick på bild, något som skapar en sorts spöklik bild som inte heller kunnat förnimmas utan fotografi.

Tack för idag, det var allt!