Idag, kära dagbok, har jag lärt mig om animationens historia lite grann.
Jag vill likna animation vid ÄNNU MER MONSTER än fotografi. Om nu fotografi är monstruös, som jag ju för ett par veckor sen tog på mig att argumentera för på nåt jäää-la vänster. Jag tycker personligen att det gick ganska bra, fotografi är verkligen något väldigt speciellt, en så himla konstig grej faktiskt, och i sin natur lite skrämmande. (Fånga livet??? Fast det är en förvrängning??? Fast det ser ut som vad jag såg??? Fast jag såg inte det för mitt öga är inte så snabbt och fattade inte vad som hände??? Så himla himla läskigt.) Och så ANIMATION då. (Älskar animation.) Lurar ögat, gör något rörligt av något stillastående, håller på och beter sig.
För att dra till med ett fint visdomsord som passar:
"Det är inte vinden som rör sig, det är inte flaggan som rör sig, det är våra sinnen."
(Mumonkan, case 29)
Är det inte sant så säg? I animationens fall är det ju inte en rörelse i bilden, utan en förändring mellan bilder som våra sinnen uppfattar som rörelse... Vilket kanske inte är fallet när det gäller tidiga typer av animation, som skuggteater, där det faktiskt är en rörelse bakom duken, men som gäller allt från flipbooks och stop motion och såna där snurrande saker med en serie bilder som man kikar på till tecknad film och datoranimerade grejer!
Bara för att krångla till det ytterligare: vad jag menar är att skillnaden mellan verklighet och animation är som skillnaden mellan pixelgrafik och vektorgrafik... Den ena är en serie delar som skapar illusionen av en graf, den andra är en kurva. (Men ta inte detta för sanning, jag har en något begränsad kunskap när det kommer till pixlar och vektorer...)
Tänk vilken ball grej för att uttrycka sig för ungdomar som inte riktigt vill rita längre!!! (Sådär som Vygotskij säger.) Att istället kunna använda objekt i en sammansättning, och skapa en historia... Balllllll.
Föreläsningen om animationshistoria efterföljdes av en workshop där vi fick testa att animera. Det var enklare än jag trodde det skulle vara, men också krångligt att få snyggt. Men! Det var jättekul. Jag har massa tankar om vad jag ska jobba med de närmsta dagarna men så har jag också just varit och köpt en massa fäääärg (akrylfärg, hade mest olja och vill ha akryl också) så det lär ju utöver nån stop motion även bli en kul work in progress-animering? Okidoki nu ska jag till Operan hejdååååååå
Jag vill likna animation vid ÄNNU MER MONSTER än fotografi. Om nu fotografi är monstruös, som jag ju för ett par veckor sen tog på mig att argumentera för på nåt jäää-la vänster. Jag tycker personligen att det gick ganska bra, fotografi är verkligen något väldigt speciellt, en så himla konstig grej faktiskt, och i sin natur lite skrämmande. (Fånga livet??? Fast det är en förvrängning??? Fast det ser ut som vad jag såg??? Fast jag såg inte det för mitt öga är inte så snabbt och fattade inte vad som hände??? Så himla himla läskigt.) Och så ANIMATION då. (Älskar animation.) Lurar ögat, gör något rörligt av något stillastående, håller på och beter sig.
För att dra till med ett fint visdomsord som passar:
"Det är inte vinden som rör sig, det är inte flaggan som rör sig, det är våra sinnen."
(Mumonkan, case 29)
Är det inte sant så säg? I animationens fall är det ju inte en rörelse i bilden, utan en förändring mellan bilder som våra sinnen uppfattar som rörelse... Vilket kanske inte är fallet när det gäller tidiga typer av animation, som skuggteater, där det faktiskt är en rörelse bakom duken, men som gäller allt från flipbooks och stop motion och såna där snurrande saker med en serie bilder som man kikar på till tecknad film och datoranimerade grejer!
Bara för att krångla till det ytterligare: vad jag menar är att skillnaden mellan verklighet och animation är som skillnaden mellan pixelgrafik och vektorgrafik... Den ena är en serie delar som skapar illusionen av en graf, den andra är en kurva. (Men ta inte detta för sanning, jag har en något begränsad kunskap när det kommer till pixlar och vektorer...)
Tänk vilken ball grej för att uttrycka sig för ungdomar som inte riktigt vill rita längre!!! (Sådär som Vygotskij säger.) Att istället kunna använda objekt i en sammansättning, och skapa en historia... Balllllll.
Föreläsningen om animationshistoria efterföljdes av en workshop där vi fick testa att animera. Det var enklare än jag trodde det skulle vara, men också krångligt att få snyggt. Men! Det var jättekul. Jag har massa tankar om vad jag ska jobba med de närmsta dagarna men så har jag också just varit och köpt en massa fäääärg (akrylfärg, hade mest olja och vill ha akryl också) så det lär ju utöver nån stop motion även bli en kul work in progress-animering? Okidoki nu ska jag till Operan hejdååååååå
Kommentarer
Skicka en kommentar